Känn din hästs hovar i varje gångart
Feel Your Horse's Feet in Each Gait.
Om du är som många andra som älskar och rider hästar, har du en favoritgångart. Många tycker att skritt är den tryggaste gångarten, eftersom det är den bekvämaste. Jag har märkt att många (förvisso inte alla) föredrar att undvika långa travpass, medan mer erfarna ryttare tycker om att galoppera sina hästar.
Det finns inget rätt eller fel så till vida du och din häst är överens om vilken riktning hästen skall ta, var varje fot skall placeras och vilket tempo hovarna skall förflyttas i. Kom ihåg, det är fötterna du rider.
Jag hoppas att följande förklaring av hästens fotarbete kommer att sporra dig att försöka känna varje fot i de olika gångarterna. När du väl har etablerat en tydlig, mental bild av fötternas rörelsemönster i varje gångart, kommer den utpräglat olikartade känsla som varje gångart ger upphov till att registreras i din kropp, och det är inte längre fråga om en mental process. Förhoppningsvis, när du experimenterar med övergångar och vändningar, blir vikten av att låta hästen förbli rakriktad och balanserad allt tydligare.
Gångarterna
I skritt flyttar hästen varje ben var för sig i en fyrtaktig gång. Fötternas rörelsemönster i skritt är lätt att känna igen när man väl förstått rytmen, eller takten, från hästens perspektiv.
Den här gångarten är avslappnande för hästen, och det är den gångart som hästen använder mest om den får välja själv. Jag kallar skritten för ”komma-ifatt- gångarten”, för hästens bakben kommer hela tiden ifatt den plats på marken som frambenen precis har lämnat. För att hålla balansen i skritt, kommer du att märka att hästen stödjer sig två gånger i mitten av varje kliv genom att växelvis förflytta sin vikt från det ena till det andra diagonala benparet. Hästen rör sig på ett liknande sätt i trav, men det är svårare att se i skritt eftersom den liksom rullar från den ena till den andra diagonalen.
Det går till så här: När något av hästens framben lämnar marken, följs det därpå av motsatta sidans bakben som sträcks framåt under magen och skapar en diagonal balanspunkt. För att hästen inte ska trampa på sina egna framhovar med bakhovarna, flyttas varje framben fram utom räckhåll innan samma sidas bakhov trampar i marken. Du kanske behöver läsa om de två sista meningarna en eller två gånger för att kunna förstå ordningsföljden helt. Ännu bättre, gå ner på alla fyra, prova själv och jämför med dina observationer av hästens rörelser.
Det bästa sättet att träna ögat att uppmärksamma det här är att titta på hästen när den övergår från livlig skritt till trav, tillbaka till livlig skritt och sedan upp i trav igen. Du kommer att märka att hästen utnyttjar båda sina diagonaler i skritt och trav. (Observera: Oavsett om hästen skrittar eller travar, får varje diagonal sitt namn från det framben som lyfts. Den vänstra diagonalen hänvisar till vänster framben och höger bakben. Den högra diagonalen hänvisar till höger framben och vänster bakben.)
Det som omvandlar den fyrtaktiga skritten till den tvåtaktiga traven är den ökade hastigheten på frambenens ett-två takt och bakbenens snabbare rörelser. Faktum är att bakfötterna hinner ifatt och rör sig exakt samtidigt som motsatta sidans framben. Det här ger traven en utpräglad, markerad ett-två rytm och utesluter två av skrittens fyra takter.
Observera att bakbenens steg inte har större omfång än frambenens steg. Detta gäller även skritten. Men det förändras i galoppen.
Två gångarter visas. Den gråa hästen (längst fram) rör sig i snabb trav. Hans högra diagonala benpar ska precis sättas i marken. För att fullborda rörelsen, kommer hans vänstra diagonala benpar att sättas i marken tillsammans. Appalosan springer bakom i höger galopp. Hans vänstra bakben skjuter honom framåt mot hans vänstra diagonala benpar, som han för ett ögonblick balanserar sig på, innan han rullar över på sitt högra ledande framben.
Galoppen
När hästen växlar upp från snabb trav, byter den ut travens överlägsna balans mot den tretaktiga galoppens högre hastighet och längre steg.
I en cirkel till höger är hästen benägen att välja höger galopp, dess naturliga galoppfattning. En häst behöver inte lära sig vilken galopp som skall fattas, det kommer naturligt. Men, om den rutinmässigt är tvungen att anpassa sig till en dåligt balanserad ryttare som tvingar den att byta galopp fram – eller fatta en ”felaktig” eller onaturlig galopp – för att inte gå omkull eller tappa sin last, behöver den kanske lära sig att återvinna en förlorad tro på sin naturliga galoppfattning.
I en cirkel till höger kommer hästen att påbörja galoppen (från stillastående, skritt eller trav) genom att skjuta ifrån med vänster bakben och sedan röra sig framåt över sitt stödjande, eller viktbärande, vänstra diagonala benpar. Därefter rullar den över på sitt högra, ledande framben. Nu sätter hästen under sig sitt drivande ben (vänster bak) för att påbörja stegordningen igen.
I en cirkel till vänster är det tvärtom. Högra bakbenet påbörjar steget. Hästen kommer att finna balans och stöd på den högra diagonalen och rulla över till det vänstra, ledande frambenet.
Vid två tillfällen i galoppen är hästens och ryttarens kombinerade vikt balanserad på någon kvadratdecimeter hov. Dra inte plötsligt hästens huvud åt sidan i galoppen, för du kan lätt dra omkull hästen över dig själv.
Övergångar
När hästen går från skritt till trav, vill du se till att övergången blir mjuk. Lägg för tillfället alla tankar på att samla hästen åt sidan. Det enklaste sättet att göra det på är att be hästen trava från en snabb skritt. När hästen känner sig bekväm med detta, be den att trava från en långsam skritt. Med tiden kommer den att kunna påbörja traven mjukt – och rakt – från stillastående.
Att övergången blir mjuk är särskilt viktigt när man går från trav till galopp. Det är bäst att inte sparka hästen i sidan när den står still för att få den att galoppera. I början kommer hästen att övergå till galopp på ett mer naturligt och lugnt sätt om du låter den glida in i galoppen från snabb trav.
Öva många, många gånger på att be hästen gå från snabb trav till galopp, innan du ber den att galoppera från långsam trav. När den känner sig bekväm med övergången till galopp från långsam trav, öva då på att be hästen galoppera från snabb skritt. När den blir bra på det här – och lugnt kan galoppera utan att öka eller sänka farten såvida du inte ber om det – be då hästen att galoppera från långsam skritt.
Så småningom kan du be hästen att galoppera efter bara ett eller två steg i skritt, och med tiden kommer den att vara mogen att fatta galopp från stillastående. Det är mycket viktigt inte skynda på hästen när det gäller övergången till galopp. Kom ihåg att skritta, trava och galoppera hästen i båda varven.
Ta den tid du behöver för att få hästen att göra mjuka övergångar – genom känsla - från galopp till trav, och från trav till skritt. När du saktar ner hästen från trav, be om och belöna några stegs energisk skritt innan du saktar ner skritten och stannar.
Det räcker inte att enbart ha kunskap om hästar!
Få en känsla för din häst från marken och i sadeln
Det finns en enorm skillnad mellan att ha en viss kunskap om hästar och att ha känsla för hästen. Jag kan inte nog poängtera värdet av att kunna förstå och respektera skillnaden mellan dessa båda.
När din häst lätt låter sig ledas av känslan i repet, och du har lärt dig att styra och stödja hästen i takt med fram- och bakfötterna allt eftersom de lämnar marken, då har du lagt en grund hos hästen som ger dig möjlighet att utveckla en känsla för hästen i sadeln.
Att lära sig att känna hästen i arbetet på marken är en förutsättning för att arbetet i sadeln skall vara av god kvalité, oavsett vilken sorts ridning du håller på med. Tänk alltid på att det är fötterna du rider; inte sadeln, inte hästens rygg och inte hästens mun. En ryttare som vill få en känsla för hästen drar inte i tyglarna för att hålla sig kvar i sadeln. Bra ryttare blir bra ryttare för att de försöker om och om igen tills de har lärt sig att känna hästen med hela sin kropp. Balansen och rytmen i hela hästens kropp bör inte bara kunna kännas igen och förstås, utan också kännas av ryttaren. Råstyrka kan aldrig locka fram något i hästen som kan jämföras med känsligheten, med precisionen och med gnistan som hästen frivilligt erbjuder genom förståelse. När du har presenterat dig på ett sätt som hästen förstår kommer den att känna dig, och din kommunikation med den kommer att vara baserad på ömsesidig känsla. Då är det mycket troligt att din häst kommer att arbeta hårt för att ge dig allt den förmår.
Att anpassa dig efter hästen; att komplettera hästen; att söka tills du har hittat bästa sättet för varje häst att ta emot och återspegla avsikten med ditt budskap, med förståelse… det är början. Det är detta du bygger vidare på.
Uppdaterad och nyöversatt sommaren 2007